7 Kapitlet

  När nu muren var uppbyggd, satte jag in dörrarna; och dörrvaktare, sångare och leviter blevo anställda.  

  Och till befälhavare över Jerusalem satte jag min broder Hanani jämte Hananja, hövitsman i borgen, ty denne hölls för en pålitlig man och var gudfruktig mer än många andra.  

  Och jag sade till dem: »Jerusalems portar må icke öppnas, förrän solen är högt uppe; och medan vakten ännu står kvar, skall man stänga dörrarna och sätta bommarna för. Och I skolen ställa ut vakter av Jerusalems invånare, var och en på hans post, så att envar får stå framför sitt eget hus.»  

  Och staden var vidsträckt och stor, men där fanns icke mycket folk, och husen voro icke uppbyggda.  

  Och min Gud ingav mig i hjärtat att jag skulle församla ädlingarna, föreståndarna och folket för att upptecknas i släktregister. Då fann jag släktförteckningen över dem som först hade dragit upp, och jag fann däri så skrivet:  

  »Dessa voro de män från hövdingdömet, som drogo upp ur den landsflykt och fångenskap till vilken de hade blivit bortförda av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som vände tillbaka till Jerusalem och till Juda, var och en till sin stad,  

  i det att de följde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Asarja, Raamja, Nahamani, Mordokai, Bilsan, Misperet, Bigvai, Nehum och Baana. Detta var antalet män av Israels meniga folk:  

  Pareos' barn: två tusen ett hundra sjuttiotvå;  

  Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotvå;  

  Aras barn: sex hundra femtiotvå;  

  Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: två tusen åtta hundra aderton;  

  Elams barn: ett tusen två hundra femtiofyra;  

  Sattus barn: åtta hundra fyrtiofem;  

  Sackais barn: sju hundra sextio;  

  Binnuis barn: sex hundra fyrtioåtta;  

  Bebais barn: sex hundra tjuguåtta;  

  Asgads barn: två tusen tre hundra tjugutvå;  

  Adonikams barn: sex hundra sextiosju;  

  Bigvais barn: två tusen sextiosju;  

  Adins barn: sex hundra femtiofem;  

  Aters barn av Hiskia: nittioåtta;  

  Hasums barn: tre hundra tjuguåtta;  

  Besais barn: tre hundra tjugufyra;  

  Harifs barn: ett hundra tolv;  

  Gibeons barn: nittiofem;  

  männen från Bet-Lehem och Netofa: ett hundra åttioåtta;  

  männen från Anatot: ett hundra tjuguåtta;  

  männen från Bet-Asmavet: fyrtiotvå;  

  männen från Kirjat-Jearim, Kefira och Beerot: sju hundra fyrtiotre;  

  männen från Rama och Geba: sex hundra tjuguen;  

  männen från Mikmas: ett hundra tjugutvå;  

  männen från Betel och Ai: ett hundra tjugutre;  

  männen från det andra Nebo: femtiotvå;  

  den andre Elams barn: ett tusen två hundra femtiofyra;  

  Harims barn: tre hundra tjugu;  

  Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem;  

  Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjuguen;  

  Senaas barn: tre tusen nio hundra trettio.  

  Av prästerna: Jedajas barn av Jesuas hus: nio hundra sjuttiotre;  

  Immers barn: ett tusen femtiotvå;  

  Pashurs barn: ett tusen två hundra fyrtiosju;  

  Harims barn: ett tusen sjutton.  

  Av leviterna: Jesuas barn av Kadmiel, av Hodevas barn: sjuttiofyra;  

  av sångarna: Asafs barn: ett hundra fyrtioåtta;  

  av dörrvaktarna: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs barn, Hatitas barn, Sobais barn: ett hundra trettioåtta.  

  Av tempelträlarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn,  

  Keros' barn, Sias barn, Padons barn,  

  Lebanas barn, Hagabas barn, Salmais barn,  

  Hanans barn, Giddels barn, Gahars barn,  

  Reajas barn, Resins barn, Nekodas barn,  

  Gassams barn, Ussas barn, Paseas barn,  

  Besais barn, Meunims barn, Nefusesims barn,  

  Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn,  

  Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn,  

  Barkos' barn, Siseras barn, Temas barn,  

  Nesias barn, Hatifas barn.  

  Av Salomos tjänares barn: Sotais barn, Soferets barn, Peridas barn,  

  Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn,  

  Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amons barn.  

  Tempelträlarna och Salomos tjänares barn utgjorde tillsammans tre hundra nittiotvå.  

  Och dessa voro de som drogo åstad från Tel-Mela, Tel-Harsa, Kerub, Addon och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjer och sin släkt, och huruvida de voro av Israel:  

  Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra fyrtiotvå.  

  Och av prästerna: Habajas barn, Hackos' barn, Barsillais barn, hans som tog en av gileaditen Barsillais döttrar till hustru och blev uppkallad efter deras namn.  

  Dessa sökte efter sina släktregister, men man kunde icke finna dem; därför blevo de såsom ovärdiga uteslutna från prästadömet.  

  Och ståthållaren tillsade dem att de icke skulle få äta av det högheliga, förrän en präst uppstode med urim och tummim.  

  Hela församlingen utgjorde sammanräknad fyrtiotvå tusen tre hundra sextio,  

  förutom deras tjänare och tjänarinnor, som voro sju tusen tre hundra trettiosju. Och till dem hörde två hundra fyrtiofem sångare och sångerskor.  

  Och de hade fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sju hundra tjugu åsnor.  

  Och somliga bland huvudmännen för familjerna gåvo skänker till arbetet. Ståthållaren gav till kassan i guld ett tusen dariker, därtill femtio skålar och fem hundra trettio prästerliga livklädnader.  

  Och somliga bland huvudmännen för familjerna gåvo till arbetskassan i guld tjugu tusen dariker och i silver två tusen två hundra minor.  

  Och det övriga folkets gåvor utgjorde i guld tjugu tusen dariker och i silver två tusen minor, så ock sextiosju prästerliga livklädnader.  

  Och prästerna, leviterna, dörrvaktarna, sångarna, en del av meniga folket samt tempelträlarna, korteligen hela Israel, bosatte sig i sina städer.»