| 11 Kapitlet |
1 |
Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
|
2 |
Skall sådant ordflöde bliva utan svar och en så stortalig man få rätt?
|
3 |
Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad, så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?
|
4 |
Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon»?
|
5 |
Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig,
|
6 |
om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.
|
7 |
Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?
|
8 |
Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra? djupare än dödsriket -- vad kan du förstå?
|
9 |
Dess längd sträcker sig vidare än jorden, och i bredd överträffar den havet.
|
10 |
När han vill fara fram och spärra någon inne eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?
|
11 |
Han är ju den som känner lögnens män, fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.
|
12 |
Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd, som en vildåsnefåle kan födas till människa.
|
13 |
Om du nu rätt bereder ditt hjärta och uträcker dina händer till honom,
|
14 |
om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,
|
15 |
ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam, du står fast och har intet att frukta.
|
16 |
Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.
|
17 |
Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.
|
18 |
Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.
|
19 |
Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.
|
20 |
Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta; ingen tillflykt skall mer finnas för dem, och deras hopp skall vara att få giva upp andan.
|