| 25 Kapitlet |
1 |
Av David. Till dig, HERRE, upplyfter jag min själ.
|
2 |
Min Gud, på dig förtröstar jag; låt mig icke komma på skam, låt icke mina fiender fröjda sig över mig.
|
3 |
Nej, ingen kommer på skam, som förbidar dig; på skam kommer de som, utan sak, handla trolöst.
|
4 |
HERRE, kungör mig dina vägar, lär mig dina stigar.
|
5 |
Led mig i din sanning, och lär mig, ty du är min frälsnings Gud; dig förbidar jag alltid.
|
6 |
Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de äro av evighet.
|
7 |
Tänk icke på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.
|
8 |
HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen.
|
9 |
Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.
|
10 |
Alla HERRENS vägar äro nåd och trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnesbörd.
|
11 |
För ditt namns skull, HERRE, förlåt min missgärning, ty den är stor.
|
12 |
Finnes det en man som fruktar HERREN, då undervisar han honom om den väg han bör välja.
|
13 |
Han själv skall leva i lycka, och hans efterkommande skola besitta landet.
|
14 |
HERREN har sin umgängelse med dem som frukta honom, och sitt förbund vill han kungöra för dem.
|
15 |
Mina ögon se alltid till HERREN, ty han drager mina fötter ur nätet.
|
16 |
Vänd dig till mig och var mig nådig; ty jag är ensam och betryckt.
|
17 |
Mitt hjärtas ångest är stor; för mig ut ur mitt trångmål.
|
18 |
Se till mitt lidande och min vedermöda, och förlåt mig alla mina synder.
|
19 |
Se därtill att mina fiender äro så många och hata mig med orätt.
|
20 |
Bevara min själ och rädda mig; låt mig icke komma på skam, ty jag tager min tillflykt till dig.
|
21 |
Ostrafflighet och redlighet bevare mig, ty jag förbidar dig.
|
22 |
Förlossa Israel, o Gud, ur all dess nöd.
|