| 30 Kapitlet |
1 |
En psalm, en sång av David, vid templets invigning.
|
2 |
Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.
|
3 |
HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.
|
4 |
HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.
|
5 |
Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.
|
6 |
Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.
|
7 |
Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.»
|
8 |
HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.
|
9 |
Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:
|
10 |
»Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?
|
11 |
Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»
|
12 |
Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje.
|
13 |
Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.
|