| 41 Kapitlet |
1 |
För sångmästaren; en psalm av David.
|
2 |
Säll är den som låter sig vårda om den arme; honom skall HERREN hjälpa på olyckans dag.
|
3 |
HERREN skall bevara honom och behålla honom vid liv, han skall prisas säll i landet. Icke skall du överlämna honom åt hans fienders vilja!
|
4 |
HERREN skall på sjukbädden stå honom bi; vid hans krankhet förvandlar du alldeles hans läger.
|
5 |
Så säger jag då: HERRE; var du mig nådig; hela du min själ, ty jag har syndat mot dig.
|
6 |
Mina fiender tala vad ont är mot mig: »När skall han dö och hans namn förgås?»
|
7 |
Kommer någon och besöker mig, så talar han falskhet; hans hjärta samlar åt honom vad ondskefullt är; sedan går han ut och talar därom.
|
8 |
De som hata mig tassla alla med varandra mot mig; de tänka ut mot mig det som är mig till skada.
|
9 |
»Ohjälplig ofärd har drabbat honom, han som ligger där skall icke mer stå upp.»
|
10 |
Ja, också min vän, som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter nu mot mig sin häl.
|
11 |
Men du, HERRE, var mig nådig och upprätta mig, så vill jag vedergälla dem.
|
12 |
Att du har behag till mig, det vet jag därav att min fiende icke får jubla över mig.
|
13 |
Ty mig uppehåller du, för min ostrafflighets skull, och låter mig stå inför ditt ansikte evinnerligen. ----
|
14 |
Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, Amen.
|