| 10 Kapitlet |
1 |
Giftflugor vålla stank och jäsning i salvoberedarens salva; så uppväger ett grand av dårskap både vishet och ära.
|
2 |
Den vise har sitt hjärta åt höger, men dåren har sitt hjärta åt vänster.
|
3 |
Ja, varhelst dåren går kommer hans förstånd till korta, och till alla säger han ifrån, att han är en dåre.
|
4 |
Om hos en furste vrede uppstår mot dig, så håll dig dock stilla, ty saktmod gör stora synder ogjorda.
|
5 |
Ett elände gives, som jag har sett under solen, ett fel som beror av den som har makten:
|
6 |
att dårskap sättes på höga platser, medan förnämliga män få sitta i förnedring.
|
7 |
Jag har sett trälar färdas till häst och hövdingar få gå till fots såsom trälar.
|
8 |
Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen.
|
9 |
Den som vältrar bort stenar bliver skadad av dem, den som hugger ved kommer i fara därvid.
|
10 |
Om man icke slipar eggen, när ett järn har blivit slött, så måste man anstränga krafterna dess mer; och vishet är att göra allt på bästa sätt.
|
11 |
Om ormen får stinga, innan han har blivit tjusad, så har besvärjaren intet gagn av sin konst.
|
12 |
Med sin muns ord förvärvar den vise ynnest, men dårens läppar fördärva honom själv.
|
13 |
Begynnelsen på hans muns ord är dårskap, och änden på hans tal är uselt oförnuft.
|
14 |
Och dåren är rik på ord; dock vet ingen människa vad som skall ske; vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske?
|
15 |
Dårens möda bliver honom tung, ty icke ens till staden hittar han fram.
|
16 |
Ve dig, du land vars konung är ett barn, och vars furstar hålla måltid redan på morgonen!
|
17 |
Väl dig, du land vars konung är en ädling, och vars furstar hålla måltid i tillbörlig tid, med måttlighet, och icke för att överlasta sig!
|
18 |
Genom lättja förfalla husets bjälkar, och genom försumlighet dryper det in i huset.
|
19 |
Till sin förlustelse håller man gästabud, och vinet gör livet glatt; men penningen är det som förlänar alltsammans.
|
20 |
Uttala ej ens i din tanke förbannelser över en konung, och ej ens i din sovkammare förbannelser över en rik man; ty himmelens fåglar böra fram ditt tal, och de bevingade förkunna vad du har sagt.
|